Många människor verkar tycka att gurka är en halvtrist ingrediens som man bör ha i sin sallad men som man lika gärna kan vara utan. Den smakar ju ingenting. Mest vatten, och det har man ju i kranen.
När jag sålde grönsaker på Strandbygget i Bergkvara i lördags fick jag chansen att omvända några gurkhatare. Jag erbjöd en gurka till en kund och hon avböjde med en lätt äcklad min. Det smakar ju ingenting, var hennes kommentar. Då skar jag itu gurkan och delade ut bitar till henne och hennes två vänner, som heller inte verkade tycka att gurka var något särskilt. I just det här fallet var det en lång, åsad och knottrig Suyo Long, en mycket gammal sort från Kina. Sällskapet stoppade sina gurkbitar i munnen och kvinnan i fråga utbrast förtjust ”det smakar ju som farmors gurkor när jag var liten!”.
Ja, så är det. Vi har glömt hur en riktig gurka ska smaka. Matbutikens plastförpackade gröna slang, som växt i något märkligt substrat och som fått näringsdropp i hela sitt liv får ju självklart ingen smak. Var skulle den komma ifrån?
På ekoplantan odlar vi många sorters gurkor. En del är söta, en del väldigt krispiga, några har stort och saftigt kärnhus, andra knappt något alls. Vissa är vita för att sen bli gula. Andra är gröna och någon mycket mörkt grön, nästan svartgrön. En del har enstaka bulor, någon är fårad, andra knottriga och någon har skäggstubb!
Ekoplantans gurkor
Uppifrån och ner (liggande gurkor)
Slanggurka Suyo Long
Slanggurka Tanja
Slanggurka Marketmore
Salladsgurka Diva
Från vänster till höger (stående gurkor)
Inläggningsgurka (okänd sort)
Inläggningsgurka Rhensk Druv
Salladsgurka Miniature White (när den blir vit är den godast att äta, när skalet gulnar blir kärnorna större, men skalad är den fortfarande god)
Ekoplantan säljer dessa gurksorter både som plantor på vår/försommar och som färdiga gurkor på sommar och höst.
För bara några år sen fanns enbart normalstora röda tomater i butiken. I dag finns det stora, små och avlånga tomater i flera olika färger. Måtte gurkan gå samma utveckling till mötes!
